Vad gör dig till en bra artist?

Under mina år ute bland musiker, artister, kompositörer, skapare, åhörare, kritiker osv. har jag noterat ett och annat i vad som utmärker en riktigt bra musiker eller artist, som jag tänkte dela med mig av. Detta baserar sig inte enbart utifrån egna deltagande observationer, utan även har diskussioner med medmänniskor och konstateranden i diverse litteratur med tiden format min syn på fenomenet som vi kallar musik och dess framföranden, både live och på skiva. Som ljudtekniker som ofta jobbar live, som producent som är bekant med den psykologiska pressen vid en inspelningssession, som intresserad åhörare, som sporadisk framförare och som allmänt hängiven musikentusiast, och dessutom som amatörmässigt intresserad av kulturvetenskaper av olika slag har jag inte kunnat låta bli att vara (ibland överdrivet) analytisk. Detta dels som en ibland omedveten strategi för att själv utvecklas inom mitt yrkesområde, men också utifrån en längtan att förstå själva fenomenet musik och dess inverkan på oss som åhörare, varför vi föredrar viss musik framför annan.

Detta är ingen invecklad vetenskap och många känner redan till ”hemligheten”, och ni som har förstått detta är ofta redan väldigt duktiga musiker/artister/konstnärer, men för alla er läsare som inte kanske tänkt så mycket på saken, eller som känner att ni övar och övar men det är något som fattas ska jag här delge min uppfattning om vad som gör musik extra bra i mina (och troligen dina) öron:
-Hjärta, kärlek, själ, förståelse, groove

Det är ganska uppenbart (hoppas jag) att man inte ska göra något här i livet om inte hjärtat är med på noterna. Det är fortfarande kroppens viktigaste organ, och mår inte hjärtat bra utan det helt enkelt känns fel så är det dags att byta bana och göra något annat.
Kärleken borde vara lika uppenbar. Det ska kännas roligt och lockande att skapa musik och stiga upp på scenen och visa upp den kärleken för hundratals eller tusentals anonyma åskådare. Och detta utan att känna skam, ånger eller blygsamhet. Detta kan vara väldigt svårt. Även om man känner kärleken till det man gör kan det vara värre att verkligen lyckas uttrycka den. Och kärleken kan ha många ansikten, som ibland verkar alldeles för transparenta. Men om det inte känns kul för stunden, ta en promenad eller gör något annat en tid så borde inspirationen återvända.

Själ kan man kalla många olika saker, energi t.ex., och det är en av de fundamentala krafterna till liv som i detta fall går hand i hand med hjärtat. Detta låter religiöst, jag vet, och det är inte avsikten, utan jag syftar på den grundläggande energin som bygger upp allt här i världen: galaxer, planeter, träd, vatten, pingviner och du. Vi har en viss reserv av energi som ska förbrukas till olika aktiviteter, och tar den slut försvinner också inspirationen, hjärtat tar stryk, och ingen i publiken blir imponerad. När själen däremot är fullt ut med i svängarna och får bidra till det musikaliska uttrycket kan denna ha en enorm förmåga att stråla igenom och beröra var och en av människorna i den åskådande folkmassan. Detta har du antagligen upplevt flera gånger redan. När såg du senast ett framförande varefter du blev så imponerad av bandets eller artistens utstrålning att du kände dig uppladdad, inspirerad, glad och full med adrenalin efteråt? Detta är bara själen eller energin som påverkat dig och smittat av sig. Utan den lär ingen i publiken komma ihåg en efteråt.

Förståelse för musiken man framför leder till groove. Det räcker inte att man sitter och övar skalor dagarna i ända, eller behärskar musikteori fullt ut, för om man inte förstår musikens fundamentala egenskaper kan man heller inte på ett smidigt sätt kommunicera den vidare. Det är precis som med språk, eller rättare sagt anser jag att musik är språk. När du pratar ditt modersmål tänker du väl så gott som aldrig på grammatiken eller meningsuppbyggnader, utan talet flödar fritt, medan mottagaren (om denna har samma modersmål) inte heller nödvändigtvis behöver analysera böjelseformer. Nästintill inga märkbara tankeverksamheter behöver ta vid i en diskussion, utan konversationen har sitt eget groove. Om du däremot åker till Paris och ska hyra en moped med din stammande skolfranska, krävs en helt annan koncentration, vilket kan leda till smått jobbiga pinsamheter för båda parterna. Musik är så mycket mer än toner man ska pricka på rätt taktslag, vilket är omöjligt för en lärare att direkt lära ut till en elev. Man kan bara med tålamod inspirera eleven till att själv upptäcka förståelsen för musiken så att denne själv kan hitta groovet. Det är svårt att tolka detta innan man själv en dag märker att man plötsligt förstår musik, när den musik man älskar plötsligt känns som ens modersmål. Men så räcker inte det heller, om man inte bara spelar själv. Utan då är nästa steg att man lyckas kommunicera musiken med sina medmusikanter på ett smidigt sätt utan missförstånd eller stammande. Då krävs A) att alla i bandet nått liknande våglängder och B) att man blir så samspelta att man i princip vet hur de andra tänker. Du vet, som när du redan vet vad någon ska säga innan meningen är klar, eller att ni skrattar tillsammans för att ni tänkte på exakt samma sak vid samma tidpunkt.

Musik är ett konstigt och subjektivt fenomen som är svårt att uttrycka med ord, men en otroligt stark kraft som varit och är en nödvändighet i alla kända kulturer. Men när du eller ni i bandet hittar groovet och kan låta uttrycket musik flöda fritt kommer detta att märkas direkt, och publiken kommer att tilltalas och förstå det ni säger. När ni kan spela väldigt invecklade partier, men sinsemellan få det att låta som världens enklaste och naturligaste sak, eller när ni kan spela världens simplaste låt med två ackord och en nästintill monoton sångstämma och få det att låta stort, inspirerande, verkligt, och tilltalande, då har ni förstått. Då har den musik blivit ert modersmål.

Hur når man dit då? I min egen musikverksamhet kämpar jag ständigt med dessa frågor. Vissa tycks ju ha en eller flera av dessa egenskaper redan från födseln, och jag tror att många har lättare för en del av dessa punkter än andra. T.ex. är ju förmågan att uttrycka känslor som kärlek väldigt individuellt, men det jag med säkerhet vet är att man kan öva upp dessa saker om man vill och lär sig hur, vilket också kan vara väldigt individuellt. Hjärtat är svårt att göra något åt. Endera tycker man om det man gör eller så inte, och svaret på detta dilemma är ju alldeles för uppenbart för vidare filosofiska funderingar. Kärleken likaså, men om kärleken redan finns där gäller det ju att man lyckas lära sig att uttrycka den. Utgå ifrån att alla andra genast ska förstå hur mycket du älskar det du skapar och gör, och sträva till att skapa den förståelsen.

Se till att själen hänger med och att du har den energi som krävs för det du skapar och uttrycker. Om det är brist i behållaren är det dags att samla på sig ny energi. Skaffa dig en bättre(!) förståelse för den musik du sysslar med. Lyssna, spela, jamma, lyssna, skriv, lyssna, komponera, uppträd, lyssna, lyssna, analysera, kritisera och inte minst, våga göra fel. Våga skriva dåliga låtar och våga göra bort dig. Ingen kommer ändå att minnas de sämre tillfällen (om det inte blev riktigt pinsamt), men det viktiga är att man lite nonchalant vågar visa att det bara var ett sämre ögonblick i mängden av allt det fina man gör. Du kommer att bli bättre och det kommer också publiken att märka och imponeras av.

Till sist, när du hållit på och trallat runt tillräckligt länge är det dags att hitta groovet i bandet och få hela danspaviljongen eller pensionärsfesten (eller var ni nu än spelar) att gunga. Kom ihåg att det enda som existerar och är det viktigaste i våra liv är nuet, och det du gör just nu ska du göra så att världen vibrerar med i samma frekvens. Låter kanske aningen överambitiöst men om du lyckas upprätthålla en sådan inställning kan det inte gå fel.

Nu ska jag själv fortsätta med att reflektera över och öva in det som jag här skrivit. Jag ser mig själv enbart som en nybörjare i många av dessa avseenden men jag ser inte heller någon orsak att inte försöka. Det jag vet med säkerhet är att utan musik skulle vi inte ha något samhälle eller liv att prata om, och jag vill göra allt jag kan för att tillföra min insats i den traditionen. Alla berörs vi på ett eller annat sätt av musik och jag tror att om du vill vara den som berör andra är dessa sådana aspekter som är värda att fundera över. Håller du inte med mig, eller har du en annan teori, så dela gärna med dig, t.ex. genom en liten kommentar nedan. Jag är själv i alla fall väldigt nyfiken på hur andra förhåller sig till detta.

Niklas Harju

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar