 |
| Foto: Ville Juurikkala |
- Mitt musikintresse har nog fötts i bilen, säger Fredrik "Feki" Furu, på snabbvisit i Jakobstad under några Jakobs Dagar i juli. Min mamma är hemma från Åbo och under alla bilresor ner till mommo och moffa, hann man plöja igenom ganska många kassetter. Speciellt ABBA snurrade många varv. Det var nog någonstans där som mitt melodisinne föddes.
I dagsläget känner alla österbottningar mer eller mindre till Fredrik "Feki" Furu. Om inte från Dead Flowers eller från Kometfabriken eller från Svenska TV 3s artistskola Fame Factory, så har knappast någon kunnat missa musiken han gjort under eget namn. Två album har det blivit så här långt och det är bland annat de som vi kommer att tala om på Café Fredrika i Jakobstad onsdagen under Jakobs Dagar. Åtminstone var det så det var tänkt.
Fotbollsproffs
Det finns också de som påstår att Jakobstads fotbollsstolthet Jaro, gick miste om ett av sina största löften någonsin då Feki lade skorna på hyllan.
- Jag skulle ju bli fotbollsproffs, säger han utan att blinka. Men som för så många, satte militären och inte minst skador käppar i hjulen. Bägge vristerna tog stryk i armén. Fram till dess var fotbollen prioritet nummer ett. Men aldrig glömmer jag de gånger jag fick tillfälle att träna under Antti Muurinen och slå genomskärare till Alexei Eremenko Sr.
Även om Fekis karriär som spelare lämnat därhän, följer han alltjämt noggrant med vad som händer på plan. Och visst är det Jarohjärtat som fortfarande klappar intensivast
- Jaro är nog det enda fotbollslag jag håller på. Om någon frågar vilket mitt favoritlag i t ex Premier League, stannar svaret vid Jaro. Tabelläget ser ju inte så lovande ut just nu, men jag tror nog att det reder upp sig.
Döda Blommor
På så sätt är Feki egentligen rätt sen i starten när det gäller musik. Det var bakom keyboarden som det hela började. Ulf "Ussa" Viklund (för många bekanta från en av Jeppismusikens kända band från 1980 talet, Break), fungerade som privatlärare. Så småningom lockade mikrofonen mera och tillsammans med Dead Flowers (Fredrik Furu, sång, Mathias "Mattarn" Åkerlund på gitarr (numera Mangoo), Tommy "Phob" Forsman på bas (senare bl a Sgt. Pepperoni), Pasi "Labe" Lahti, trummor (senare en sejour i Mangoo) och Mattias Gripenberg på keyboard) hann Feki ge ut en EP med namnet Radioactive Rock 'n' Roll Star (1999). En del spelningar gjordes också innan bandet bröt upp.
- Dead Flowers var då en seriös satsning, men ändå kände man på sig att det kanske inte kommer att gå så mycket längre än en EP som spelas på Metallväktarna. Jag tror att vår största framgång var ett tryckfel i Turun Sanomat som annonserade om en spelning på Kåren med "Dead Flowers, Pietarista".
Som namnet på både bandet och utgivningen antyder, var det tuff rockmusik som gällde.
- Det var egentligen med Dead Flowers som jag fick lära mig vad rockmusik var. Jag fick upptäcka t ex Rolling Stones och Led Zeppelin, inte genom att lyssna på låtarna, utan tack vara att vi spelade dem i övningslokalen vid Tobaksmagasinet.
Den som kommer ihåg Dead Flowers, vet att det var främst egna kompositioner som gällde.
- Jag minns att Mattarn var väldigt hård med det. Allt skulle göras på vårt sätt och det fick aldrig finnas fler än max två covers i ett set. Och jag lever fortfarande efter den principen.
Kometkarriär och kändisfabrik
Så småningom flyttade Feki bopålarna till Vasa för studier i journalistik. Det var också då hans musikkarriär fick ordentlig fart. Tillsammans med Jimmy Westerlund gjordes först en coverspelning på en studentfest och efter det kom låtskrivandet igång.
- Vi skrev den första Kometfabrikenlåten på ett par timmar. Den skickade vi in till en demotävling som vi vann och efter det rullade allting på.
Visst hade Feki redan tidigare hört sin stämma på radio, men nu var det tydligt att radiotiden verkligen skulle komma att leda vidare till större framgångar.
- Att höra Dead Flowers i Metallväktarna var på sitt sätt speciellt, men då man har en låt på första plats på x3m-listan får man verkligen en kick och det är ju den kicken man hela tiden letar efter.
Kometfabriken gav ut sin sjävbetitlade skiva 2006. Det tog några år eftersom Feki samtidigt hade ett äventyr i Sverige.
- Sverigeäventyret var ju tack vare Kometfabriken. Vi tog hit en producent (Ola Larsson) från Sverige, som tidigare hade jobbat i Vasa med bl a Patrik Linman och Jens Smedman. Han producerade två av våra låtar som vi skickade in till Mariann Grammofon, Bert Karlssons skivbolag.
Det blev napp. Bert Karlsson ringde upp bandets dåvarande manager och meddelade att han kunde tänka sig att skriva kontrakt på villkoret att Fredrik lyckas kvala in i Fame Factory.
- Jag fick en halv dag på mig att bestämma mig. Jag kände mig nog som en ganska liten pojke då, fast jag var 25 år. Inte begrep man ju riktigt att en av Sveriges mest framgångsrika skivbolagsdirektörer ringer och vill ha med en på en audition i Stockholm följande dag.
Från lilla Vasa till stora Stockholm på mindre än ett dygn. Och takten mattades inte av.
- Folk hade köat hela natten inför audition. Eftersom jag hade fått en personlig inbjudan fick jag gå förbi hela kön och i princip gå direkt in och göra min audition. "Det låter bra det här", sa Bert Karlsson.
I och med det klev Feki över den första tröskeln och in i ett sammanhang där han i fortsättningen var med på samma villkor som de övriga deltagarna.
- Vi var slutligen 24 egon som gick vidare till finalen i Skara. Samtidigt blir det som lite som ett skriftskoleläger då man bor ihop så tätt inpå varandra. Det fanns så många som ville så jättemycket, så jag kände att jag inte ville konkurrera på det sättet. Idag skulle jag nog inte göra om Fame Factory Jag tycker inte riktigt om det här tävlingskonceptet. Jag skulle nog kunna tänka mig att vara med i någon slags TV produktion där man får pröva på olika saker, men det här med att tävla och hela det här "Famekonceptet" är på något sätt så långt ifrån min världsbild. Det som jag däremot är jättestolt över är att jag spelade enbart egna låtar. På alla auditions.
Tack vare Fame Factory träffade Feki Lasse Andersson, som sedermera producerade Kometfabrikens skiva.
- Det handlar så mycket om kontakter. Att synka med rätt människor vid rätt tillfälle. Att känna in vibbar. Jag tror att det delvis är därför jag tycker så mycket om musik. Det räcker inte med att vara talangfull, utan du måste också ha ett spelöga.
Det råder ingen tvekan om att Feki besitter just dessa egenskaper och jag kan inte låta bli att koppla ihop tankesättet till det som händer på en fotbollsplan.
- Jag brukar ofta tala om musik i fotbollstermer. Jag är ju lite i spelfördelarens roll. Det är där jag trivs bäst eftersom jag då inte alltid själv behöver stiga fram som striker, men jag kan själv välja mina tillfällen. Jag tror att det är en av orsakerna till att jag gärna samarbetar med andra musiker. Man måste få dela de där kickarna med någon också.
Efter skivsläppet med Kometfabriken turnerades det flitigt. På Veneziaden i Karleby och en del skolturnéer. Målgruppen var yngre tonåren. Bandets kontrakt med EMI Finland innebar i slutändan ironiskt nog början på slutet för Kometfabriken. Skivan var på väg att släppas i Sverige, men samarbetet med EMI Sverige haltade och processen rann ut i sanden. Att Kometfabriken var det första Finlandssvenska band som EMI gjort kontrakt med är ju i sig en merit, men eftersom ingenting hände blev ju frustrationen i bandet påtaglig. Ska man orka satsa en gång till? I samma veva kontaktades Jimmy Westerlund av Sturm & Drang för att producera deras första skiva.
- Det blev ju hans genombrott som producent. Dessutom blev han bekant med Asko Kallonen och det innebär att man samtidigt plötsligt får tillgång till den finländska artisteliten.
Solo
I och med Jimmys producerande av Sturm & Drang, flyttade Feki fokus över låtskrivandet på egen hand. Vänskapen och samarbetet mellan dem upphörde däremot inte och Jimmy ställde villigt upp som producent på Fekis första skiva Hollywoodhjärtan (2009).
- Processen tog ett och ett halvt år. Då jag hade 10 låtar färdiga tyckte Jimmy att vi måste tänka om. Hälften av låtarna duger inte, sa han.
Hur känns det att få höra att hälften av den möda man har lagt på sitt uttryck inte duger?
- I stunden man får höra det börjar man ju i princip lipa och vill skita i allt. Men i slutändan är det ju det som är så bra med att ha en producent som känner en så bra så att han kan säga till vad som är bra, vad som är mindre bra och till och med vad som inte duger. Efter att man låtit det hela sjunka in och ser på det hela utifrån så inser man att det här kanske skulle hålla om man var Ulf Lundell och gör sin tionde skiva, men då man ska släppa sin första så måste man se till att det håller hela vägen. Jag har aldrig velat vara en sådan artist som skriver en hit och har resten av låtarna som utfyllnad.
- Det har varit en guldgruva för mig att få bli vän med Jimmy och ta del av hans talang. Och framförallt hans framåtanda alltså!
Efter framgången med Hollywoodhjärtan styrde Feki kosan till Los Angeles, där Jimmy Westerlund numera huserar.
- Vi jobbade från fem på eftermiddagen till sju på morgonen. Studion är belägen i en kontorsbyggnad och vi fick inte ha ljud innan fem på eftermiddagen.
Om Hollywoodhjärtan spelades in med ett liveband i studion, så blev inspelningen av uppföljaren Mittemellanland en ny upplevelse. Nu fanns bara Feki, Jimmy och en assistent i studion och befinner man sig plötsligt i musikproduktionens Mecka är det naturligt att man blir inspirerad av det som händer runt omkring en.
- Det är som då man får en ny gitarr och man upptäcker nya sätt att spela på. Fokuset låg den här gången mera på detaljer i arrangemanget av låtarna och på sångproduktionen. Ett helt annat sätt än att spela in live med ett band. Båda är kul på sitt sätt. Om målet är att skapa en viss känsla, spelar det ingen större roll vilket tillvägagångssättet är. Men det gäller att ta reda på vad som passar dig just då.
Åka bort för att hitta hem
Uttrycket på Mittemellanland känns mognare och självsäkrare än någonsin tidigare. Både musikaliskt och textmässigt.
- Jag har hittat hem i både uttryck och i mig själv på sätt och vis. Det handlar nog mycket om självförtroende och trygghet. Jag är inte längre orolig för att det inte ska hålla, att det inte ska räcka till eller vara tillräckligt bra. Det handlar bara om vilken känsla jag har och vad jag vill förmedla. När man har kommit till den insikten blir det dessutom så mycket skönare och mer avslappnat att göra spelningar.
Att förlika sig med faktumet att man aldrig kan göra alla nöjda, tillåter en artist att växa och blomma ut i det han håller på med.
- Tidigare var jag nog rätt känslig för vad folk ska tycka. Den typiska Österbottniska mentaliteten. Men när man väl har kommit över det och vågar göra bort sig och vågar vara sig själv så tror jag att man hittar hem i musiken. Samtidigt är det inte oväsentligt vad publiken tycker. Om inte det jag gör gillas, får jag ju heller inte möjlighet att göra min grej. Skulle jag vara miljonär och helt kunna göra vad jag vill, skulle det kanske vara roligt en tid, men jag tror inte att jag skulle ha samma drive. Direkt man inte behöver jobba i uppförsbacke, så tappar man lite av gnistan. I motvind måste man skärpa till sig lite extra.
Framtiden
Som musikindustrin ser ut idag, krävs nytänkande och uppfinningsrikedom för att kunna upprättahålla en köpkraft på marknaden.
- Lyckas jag få loss finansiering för en hel skiva så gör jag förstås en hel skiva. I och med att min musik är mycket textfokuserad, finns tanken på att ge ut en skiva som en bok, men då blir det ju genast tal om betydligt högre tryckkostnader.
Vad gör Fredrik Furu om 10 år? Är det fortfarande solokarriären som är det bästa formatet?
- Om jag inte går in i väggen och tröttnar helt är det nog en solokarriär som är det mest naturliga. Jag och Jimmy har i och för sig ibland pratat om att kanske sätta ihop ett band igen och nu när han är i USA, skulle man ju få möjlighet att spela lite runt om i världen, men det är ingenting som är aktuellt just nu. Jimmy är nybliven pappa och allt jobb han har med med sina produktioner och projekt ger heller inte mycket utrymme för något annat.
Det är framförallt musiklivet som liveartist som lockar mest och där som Feki har en potential utöver det vanliga.
- Det kommer alltid att finnas ett behov av livemusik och det är just kontakten med publiken som ger energi till att jobba vidare. I dagsläget är det ju också det som ger ekonomisk möjlighet åt artister att fortsätta och för tillfället tar jag alla spelningar jag får. Målsättningen just nu är att ta nästa steg i karriären där jag kan strukturera och planera en längre tid framåt.
Samarbetet med Jimmy Westerlund genererar kontinuerligt nya infallsvinklar och möjligheter. I höst gör duon en hedervärd turné med workshops med musikproduktion och låtskriveri som tema. Turnén hålls i finskspråkiga gymnasier. Finansieringen kommer från Svenska nu och Nordiska Ministerrådet. Därutöver kommer man att göra spelningar på finska pubar.
- Jag ser fram emot att få spela på finskt håll med min musik på svenska och se vilken responsen blir. Vi vill visa att det aldrig en nackdel att kunna flera språk. Innehållet kommer att vara delvis på svenska, delvis på engelska och delvis på finska. Vi vill väcka ett intresse för att bli mera internationell och peka på vilka möjligheter det ger.
Även om Feki numera är bosatt i Stockholm, har han inte lämnat Österbotten i sticket. Lördagen den 10 november gör han en spelning på Stadshotellet i Jakobstad. Det i sällskap av de rikssvenska countryartisterna Cookies & Beans och The Ballroom Band. Dagen innan görs en spelning på Ritz i Vasa.
Inom ett par veckor släpps dessutom en singel och till den en video regisserad av Leo Josefsson (med videor till bl a Kent och Alexander Bard i CVn). Att Mikael Spretz (känd från Stieg Larssons Millennium-trilogi) är anlitad som en av skådespelarna, gör heller inte det hela till en mindre anmärkningsvärd händelse.
Fredrik "Feki" Furu är mitt uppe i sin musikkarriär. I ett brytningsskede på gränsen till ett större genombrott. Vi önskar honom all lycka och framgång!
.jpg) |
| Foto: Annika Falkuggla Layout: Peter Granfors |
