- Fast jag nu kanske är en enstöring som sitter och gömmer mig, så visst finns det en liten exhibitionist i mig. Annars hade jag nog inte hållit på med det jag har hållit på med.
Och visst har han hållit på, Peter Nylund. Nylli för de flesta. Lepplax-Hendrix för några. Ett smeknamn han förärats av Callo Rönngård. I tiderna trummis i bl a Fantasia och Dreadline.
- Här växte jag upp med mormor och morfar. Utom de gånger då de slängde ut mig för att jag var för vild.
Vi sitter på hans hemgård i Lepplax och kan konstatera att visst var det tur att Nylli ibland "var för vild". Det var nämligen de gångerna han sökte sig till Jakobstad och så småningom blev inblandad i det som präglade musiklivet i staden många år framöver..
Men låt oss ta det från början. Det är 1970 tal och Nylli har kommit över en elgitarr och en förstärkare av märket VOX. Grannkillen Christian "Spyddi" Lunabbas trumset behöver självklart också vädras.
- På juldagsnatten -76 satte jag förstärkaren och gitarren på sparken och med "Spyddi" släpandes på sina trummor inlindade i filtar, drog mot Lepplax samlingshus. Vi sparkade in källarfönstret, bar in våra grejer och vred på värmen. Vi hade säkert använt tretusen liter olja innan vi kom fast.
Från Wildbrain till W.D.M.
Kring 1981 skapades, tillsammans med Kenneth Huumarsalo, första versionen av bandet Wildbrain (som senare under decenniet kom att återuppstå i annat format).
- Det bästa med det gänget var att de var disciplinerade. Jag vet inte om det berodde på att jag var rätt dålig på finska, men det var inget tjafs mellan låtarna då vi övade. Musiken var i fokus och alla drog åt samma håll.
Några Wildbrainspelningar senare, lärde han känna gänget i Jeppis Musa (musikföreningen som fått ge sitt namn till dessa sidor). Efter ett antal år med Hendrix och Clapton inspirerade band, militärtjänstgöring och ungdomssekreterarutbildning, fanns Nylli igen i Lepplax.
- Jag satt på vinden med fyra Marschallskåp som sällskap då Jari ringde (Jari Ehrström, basist i punkbandet W.D.M.):
"- Ere to som e Lepplax-Hendrix?
- Jaa...
- Sko do vila spela me W.D.M?
- W.D.M?! Va fan ska ja me he till?"
Som många redan känner till, hade Nylli sist och slutligen en hel del med W.D.M. att göra. Efter några gånger i övningslokalen på Christinegatan var det så dags för spelningar.
- Efter några spelningar märkte jag att det fanns möjligheter med detta band.
Det kan man lugnt påstå. Turnéer runt om, inte bara i Finland. Med Nylli på sexsträngaren, lirade W.D.M. också i Estland (dåvarande Sovjetunionen), Danmark, Norge och Sverige. Även om bandet var omtyckt på många håll, lät det inte alltid lika positivt.
- Punkarna i Finland gillade oss inte för att vi var för duktiga musiker. Dessutom körde vi med koreografi. Intränade grejer. Många tyckte nog att vi borde söka oss till heavyfestivaler istället för att "förstöra" punkfestivalerna.
W.D.M. hölls vid liv tills medlemmarna kom upp i 20 års åldern, då tankar på ett bekvämare medelklassliv blev allt viktigare.
- Själv var jag väl i 25 års åldern då. De andra började tänka på en framtid med skola, utbildning, jobb och familj. Man kan säkert skylla det på en del andra grejer, men det här var nog huvudorsaken till att W.D.M. upplöstes. På sätt och vis synd, men man märker att det går på liknande sätt med många andra band.
W.D.M. hann ge ut tre EP skivor. Democracy? 1984, Tomorrow´s Gone 1985 och Freedom of Music 1988.
Nylli sparkar röv
Nyllis musicerande dog knappast ut trots W.D.M.s frånfall. Efter att musikföreningen Jeppis Musas hus på Christinegatan revs, höll Nylli till en del i Tobaksmagasinets övningslokaler. Där samlade han ihop potentiella bandmedlemmar som han visste var på gång. Projekt som Nylli Kicks Ass´s och förnyade Peter Nylund Wildbrain hann göra en hel del spelningar runt om i Österbotten. Det var stor omsättning på medlemmarna i dessa projektband.
- Antagligen blev de väl trötta på mig då de var tvungna att spela de låtar jag gillade. Eftersom många av dem försvann till andra band efter några månader, var det lika bra att jag stod för bandnamnet
Enligt egen utsago var det med lånade pengar och överentusiasm som inspelningen Back To The Woods kom till i slutet på 1980 talet. Basisten Kimmo Salonen och trummisarna Spyddi Lunabba och Mikki Lantela bidrog. Inspelningen skedde i Franz Nymans studio i Forsby och vid Fortes studio i Tobaksmagasinet, men eftersom resultatet landade så pass långt ifrån visionerna, gavs inspelningen aldrig ut.
Dreadline
På reggaebandet Dreadlines tredje studioalbum Blood & Salvation, gavs roadien Nylli utrymme att lira på ett par låtar.
- Dreadline hade en massa medlemsbyten på gång då de frågade mig om jag ville lira bas med dem.
Efter Nyllis nekande svar, insåg herrarna Haldin & Wenelius (Dreadlines själ och hjärta) att Nyllis rätta plats är på en scen med gitarren i händerna.
- Frippe och Tumba berättade om sina visioner att förena reggae med rock'n'roll och skapa något eget. Idén var verkligen god, men jag fick en känsla av att det emellanåt handlade mera om personlig prestige än lust att skapa. Dessutom hade vi för mycket på gång samtidigt. En egen studio byggdes (House of Dread), samtidigt som vi hade en massa spelningar. Dreadline är trots allt det band jag har levt längst med och gjort det mesta med. Vi var på en sådan nivå att om vi hade haft lite mer medvind, hade Dreadline antagligen lyft ordentligt.
Dreadline hann sammanlagt ge ut fyra studioalbum. All the Land 1987, Earth Poems 1989, Blood & Salvation 1992 och No Cigar 1995. Därutöver en massa singlar.
En ensam trio
Efter åren i Dreadline behövdes en balanserande motreaktion i Nyllis musicerande.
- Jag var utled på Dreadline och på att chappa en gång var tredje sekund. Jag fick ju inte spela det jag ville. Skulle bara stå där och se stor ut.
I frustrationen av det samlade Nylli ihop unga musiker, på liknande sätt som efter tiden i W.D.M. Den här gången sökte han i musikhuset i Jakobstad och fick napp.
- Nu för tiden kan de ju verkligen spela de som kommer från musikskolan. De är faktiskt jävligt duktiga. Jag tror inte de själva vet hur långt de skulle kunna gå om de hade tålamod att stanna kvar i ett band tillräckligt länge för att utveckla gruppdynamiken. Tyvärr har många av dem för bråttom att tjäna 100 € per kväll som dansbandsmusiker. Vissa av dem spelar till och med golf!
Under namnet Trioeismend gav Nylli ut Alternative Intelligence. En EP innehållande fyra låtar i klassisk progrock stil. Tyvärr hölls trion inte ihop länge. Spelningar fick man söka i stjärnorna efter.
- Men det kan jag i och för sig förstå. Vem sjutton ville höra på svår bluesinspirerad progrock på den tiden då The Rasmus och H.I.M toppade spellistorna.
Musiken på is
Nu då? Efter att det senaste projektet The Sickness lades på is, rör Nylli sällan i en gitarr.
- Just nu skulle jag inte våga börja med något nytt. Jag måste nog samla mig en hel del än innan jag kan ta den stryk man måste vara beredd på att ta ifall att det inte leder någon vart. Jag har ändå varit med om att göra alltför många skivor som aldrig kommit ut.
En sista sak:
- Om jag lyssnar på musik med jeppisanknytning? Det finns så många band numera så man kan inte hålla reda på alla, men jag har emellanåt försökt lyssna på Mangoo. Det verkar som om stonerrockarna har en avslappnad attityd till allt skit som händer. Som en modern form av blues på ett sätt.
