Jeppis Musa: juni 2012

Augustus Bro - Number Stations

Ambient i Jakobstad? Javisst! Sällsynt i och för sig, men inte helt nytt. Under mitten av 1990-talet spreds en C-kassett vid namn Tellus, All About It, innehållande inspelningar gjorda av Anders Gustafsson. Metalbandet ...andOceans bifogade en bonus CD till sin andra utgivning The Symmetry of I - The Circle of O. Även den fylld med musik i ambientstil.

Här är det verkligen marginalmusik vi talar om. Augustus Bros musik kommer aldrig att spelas i radio (Avaruusromua undantaget). Försäljningslistorna kommer aldrig att besökas av 'Number Stations'. Traditionella arrangemang och instrumentering är att glömma. Istället levererar Augustus Bro nyckeln till ditt undermedvetna. Detta görs klart redan i inledningen av den 9 låtar eller 63min 31 sek långa 'Number Stations'. Med minsta tänkbara medel färgläggs en monokromatisk värld, så som den jämförelsevis uppenbarade sig innan ljudlandskapet smyger ut i rummet. Mina väggarna målas i långa svepande penseldrag. Förgrunden fylls ut med kortare intensiva.

Låttitlarna på omslagets baksida, de som bokstavligen beskriver musiken på skivan, behövs egentligen inte. Så självklara ter de sig. På min vägg utspelar sig långsamma bildspel där hösthimlen brer ut sig över en flicka som i nästa stund står på samling smältande snö. Efter en kontemplativ promenad på Knorrpromenade genom Friedrichshein i Berlin lämnar jag jordbundenheten med en tur genom atmosfären. Efter det är det liksom en aning knepigt att "landa". I övervägande positiv bemärkelse.

Huruvida 'Number Stations' är tänkt som ett konceptalbum eller inte är mer än jag vet, men en tydlig röd tråd finns. Även om musiken aldrig kan beskrivas som fartfylld, befinner vi oss i en ständig rörelse. Som ett musikaliskt kalejdoskop, där avslutande 'Templar' levererar ett enträget mantra som släpper in oss i de djupaste skikten av vårt undermedvetna.

Augustus Bro 'Number Stations' släpptes i maj på det brittiska skivbolaget Somehow Recordings. Mastringen sköttes av Hidekazu Imashige och omslaget som fullbordar helheten är designat av Daniel Bro.

Augustus Bros musik finns även till lyssning på Soundcloud, där alla låtar och då speciellt Buildings Stays Offshore (som inte finns på CDn) är värda fler än en lyssning. Efter det klickar man in på Norman Records och beställer ett exemplar!

Augustus Bro - Number Stations. Omslag av Daniel Bro.

Kristian Brunell

Mangoo - Neverland

Vad gör ett band som släppt en kritikerrosad skiva på ett litet inhemskt bolag? Hade detta hänt under CD formatets glansdagar, skulle man antagligen relativt tidigt fått napp hos ett bolag med större resurser till produktion och distribution än det som nu pungades ut på debutskivan Neolithic 2009. Nog för att ljudkvaliteten även där håller hyfsad kvalitet.

Uppföljaren Neverland hade man spelat in på egen hand redan en tid innan kontakten med det amerikanska skivbolaget Small Stone Records och Mad Oaks Studios ljuddesigner Benny Grotto etablerades. Inte för att ta något erkännande från kompositörerna, men med en så erfaren mixare bakom spakarna, kan man i bästa fall lyfta fram de detaljer som skiljer en bra låt från en stor dito.

En skiva som distribueras världen över, skall recenseras utgående från de ramarna. Att stommen i bandet har sina rötter i Jakobstadstrakten har inte med saken att göra i det sammanhanget. Att sedan innehållet gör detta till en uppgift som ger ömsom gåshud ömsom förundran, är något som man efteråt stolt kan konstatera.

Neverland är antagligen en rockpolis största mardröm. Mangoo struntar fullständigt i färdigt upptrampade stigar och lyckas här smälta samman influenser från ett antal olika genrer, samtidigt som uttrycket är enhetligt och kompakt. Inledningen, med titellåten i spetsen, kanske känns en aning trevande, men sätter samtidigt tonen för skivan. Progressivt, psykedeliskt och tungt
.

Niklas Björklunds syntar får ofta en framträdande roll som tillsammans med Rickard ”Pickles” Dahllunds sångmelodier och detaljer i riffen i bästa fall skapar slagkraftiga låtar och i ett par exempel till och med låtar med hitpotential. Detta lyckas bäst i ´Deathmint´, ´You, Robot´ och ´Hooks´.

´Lose Yourself´ har en väldigt catchig refräng med en lyckade harmonier. Tyvärr känns ”Pickles” sång här något ansträngd i de högre partierna, vilket drar ner på betyget för en annars snygg komposition.

De små detaljerna är en sak. Mangoo bjuder också på exempel på briljansen i det enkla. I nämnda 'You, Robot' dundras blytunga riff fram som en ångvält och bildar, egentligen utan särskilt mycket tillägg, min klara favorit på skivan.

I "mellanspelet" 'Home' plockas banjon fram. Här skraplar ett grundkoncept som i mitt tycke gärna kunde ha utvecklats till en längre låt. I sin nuvarande form skulle den dock säkert platsa som soundtrack i en film av "Oh Brother, Where Art Thou" slag.

En avdammad version av gamla godingen Datzun avslutar en skiva som jag inte tvekar att i det här skedet klassa som en av de bästa plattorna någonsin, med koppling till jakobstadstrakten.

Även om Neverland till stora delar är en rockig historia, har gott om utrymme lämnats för lugnare inslag, vilket ´Painted Black´ och nämnda ´Hooks´ är utmärkta exempel på.

Slutsatsen är att Neverland är ett album som alla fans av stoner och fuzzgenren bör göra plats för i sina skivhyllor. Dessutom ska nog alla musikintresserade i Jakobstadsregionen redan idag se till att ställa sig i kö, för detta är en skiva som också era barn och barnbarn kommer att fråga efter. På samma sätt som efterfrågan på Fantasias, Dreadlines och Regnar Hares 30-40 år gamla inspelningar hela tiden stiger.

Låter det här som en god idé, så finns skivan från och med torsdag 28.6 i CD-Dreams hylla (uppdaterad 26.6 2012 kl. 15.08). Passa också på att se Mangoo uppträda live under Jakobs Dagar. Vilket de gör den 16.7 på Skolparkens scen.

Mangoo - Neverland

Artist: Mangoo

Titel: Neverland

Speltid: 60 min 24 sek, 13 låtar

Producent: Niklas Björklund & Mangoo

Mixad av: Benny Grotto på Mad Oaks Studios

Mastrad av: Chris Goosman på Baseline Audio

Omslag och layout: Alexander von Wieding

Skivbolag: Small Stone Records
Utgivningsdatum 26.6 2012
Genre: Rock fuzz-pop, stoner, psykedelisk rock
Websida: www.mangooloid.com
Social Media: facebook.com/Mangooloid
Tillgänglig på: CD-Dreams, cdon.com, Amazon, iTunes...

Mangoo: Niklas ”Nicke” Björklund; syntar & bakgrundssång

Rickard ”Pickles” Dahllund; sång, gitarr, banjo

Mathias ”Mattarn” Åkerlund; gitarr, bakgrundssång

Igor Del Toro; bas, bakgrundssång

Teemu Pulkkinen; trummor, bakgrundssång

Matias Långbacka: trumpet

Orkestrala arrangemang: Sam Fröjdö, Klosse J. Wistbacka

Även delvis publicerad i Österbottens Tidning 26.6 2012

Kristian Brunell

The Iniquity Descent - The Human Apheresis

Jag hade fel. I recensionen av The Iniquity Descents demo Trust The Serpent efterlyste jag en utveckling av soundet och en tydligare egen touch för att lyckas slå sig in på marknaden. Några månader senare meddelades att bandet sitter på ett kontrakt med Massacre Records, ett av de större independentbolagen i genren. En god påminnelse om att tycke och smak är något helt annat än kunskap och insikt.

The Human Apheresis består av 10 låtar, varav hälften är kompositioner bekanta från de bägge tidigare inspelningarna. De resterande spåren skiljer sig inte nämnvärt, utan följer den sedan tidigare trampade stigen.

Skivan börjar lovande. Öppningsspåret In Prostration inleds av ett dunkelt intro (signerat Joakim Finholm, Underjord, Oskryf m.fl) som exploderar i ett ursinne av blast beats, frenetiska gitarrer och avgrundsvrål. Följande explosion infinner sig i överlappningen av outrot i låten Believers in the Apotheosis; Imaginary Ectoplasmic Hands och första takten i därpå följande låt Decimate, Desintegrate. En briljant övergång med liknande utgång som i inledningen av skivan.

Utöver dessa två explosioner lämnar mig skivan tyvärr oberörd. Även om trumspåret i vissa partier inte hade skadats av lite finslipning och basen likaså hade varit betjänt av en något mer definierad mixning, finns inget att anmärka på själva utförandet. Avsaknaden av oväntade vändningar och enträgna variationer av riff, gör den musikala upplevelsen dock förutsägbar.

CDn paketeras i en stilig klädsel (tyrkfelet? ej beaktat). Omslaget är även denna gång skapat i Markus Åströms karaktäristiska stil. Fotografierna i konvolutet är framställda av Joakim Finholm. Att följa med i ett texthäfte ger alltid en extra dimension till musiken. Ett plus för att de finns tydligt till hands.

Kritiken till trots, hoppas jag att killarna i The Iniquity Descent skrattar på väg till banken.