Enligt sägnen föddes Opus Symbiosis 2003. Det berättas att tre (Kackur, Sten och Sågfors) av de fem ursprungliga bandmedlemmarna fortfarande hänger med och att de två tillkomna (Strömsholm 2006 och Lillkung 2008) är lika självskrivna som att deras andra utgivning Mute är ett mästerverk i tre akter. De som har hört Opus Symbiosis debutalbum, har redan på känn vad detta gäng är kapabla till och här är försmaken till det jag hoppas ska fulländas i det kommande albumet som förhoppningsvis släpps inom kort.
EPn är en drygt tjugo minuters lektion i musikalitet, experimentlusta och gränslös kreativitet. Därtill ett visuellt komplement att förtrollat blicka in i tack vare Lotta Greens konstnärskap. Ett konvolut som trots formatet, gärna hade fått innehålla ett texthäfte.
 |
| Lotta Green har skapat omslaget till Mute |
Förtrollat ja. Det ljudlandskap, eller lämpligare uttryckt ljudrymd, som inledningsvis läggs fram, lockar lätt en djupsinnig och introvert lyssnare in i ett nästan meditativt tillstånd. Grunden är oerhört stabil. Här är ett prima exempel på hur en suverän rytmsektion kan ge utrymme för melodierna att sväva så gott som fritt. Och det gör de, utan att tappa formen. För ett ovan lyssnare kan Jafet Kackurs baskomp te sig en aning fantasilöst, men samspelet med EH Lillkungs trummor är närmast förbluffande. Och grunden som detta skapar, gör att åtminstone jag inte kan föreställa mig att något annat alternativ vore att föredra. Som jag uppfattar det fungerar Victor Sågfors gitarrslingor i alla dess färgskalor som initiativtagare och Staffan Stömsholm klaviatur som upprätthållare till Christine Stens magnifika röst som svävar ovanpå allt. Erkännas bör att jag förhåller mig något tudelad till sången. Att rösten håller, tvivlar jag inte på och att tonträffningen sitter där den ska bevisas många gånger om, men ibland hittar den stilistiskt inte helt hem i sammanhanget. I de högre partierna blir den stundtals något vass, fast om man vill kan man säkert se det som en upplyftande kontrast. Och det är ju sist och slutligen inte enbart ett ljust musikaliskt landskap som rullas upp.
Jag drar mig för att kategorisera Opus Symbiosis av den anledningen att i vilket fack man än sätter deras musik, så gör det den inte rättvisa. En liten vink kan väl ändå vara att de ofta recenseras som progressiv och experimentell rock. Vad jag vet, alltid med höga betyg. Ofta av recensenter som helt korrekt har på känn att de missat något stort då de aldrig upplevt Opus Symbiosis live.
 |
| Opus Symbiosis live @ After Eight 2010 |
Opus Symbiosis websidor
Opus Symbiosis på myspace
Opus Symbiosis på Youtube
Opus Symbiosis på Facebook
Opus Symbiosis skivor billigt
Kristian Brunell
