Bandet Hipster Slayer föddes i oktober ifjol.
En baby, kunde man ju tro. Men Hipster Slayer är en samling väldigt
erfarna och ambitiösa unga Jakobstadsmusiker, som fullständigt
struntade i att ta det lilla lugna. De siktade högt från början,
producerade låtar i en otrolig takt, spelade in musikvideor från en
live studiosession, intresserade populära radiokanaler och drog
nyligen ett fantastiskt debutgig vid ett fullsatt After Eight.
De har öppet använt sig av att skapa
en hype kring bandet, så som ”man ska göra för att lyckas”.
Men det är inga tomma hot de kommer med. Jag känner killarna från
en hop andra projekt, och även om Hipster Slayer är något helt
annat än de flesta av dem arbetat med tidigare så håller de nog
allt de lovat.
Det började med Victor Sågfors (Opus
Symbiosis), Mats Ödahl (The Napkins, krazyFlipy, The Vibratones) och
Toni Nordlund (FAT Trio, Spaghetti Junction, The Journeymen). Ett
skolprojekt vid Musikhuset. Släng in Tim Granbacka (Storyville
Saints, soloprojekt) med en galen kreativitet både musikaliskt och
textmässigt, så får du något som inte ryms inom Musikhusets
väggar.
De spelar en skön blandning synth- och
gitarrbaserad pop/rock som kan liknas vid allt från Kings of Leon
till Mumford & Sons. Det är stundvis trallvänligt, som låten
”Young”, en av de videos som snurrat på YouTube, och stundvis
tappar man hakan åt mäktiga körer och ljudlandskap. Alltid tajt,
alltid ett flöde, kraftigt medryckande, levande, och framförallt
roligt.
After Eight var smockfullt 4:e april, nästan en
timme innan debutspelningen skulle börja. Det var en fröjd för
ögat att se ett lokalt band lyckas med sin hype, och få äran att
dela med sig av sin musik åt så många öppna lyssnare. Det var
dynamiskt, både stort och lättsamt, dansant och generöst. Det var
svårt att tro att detta var en första spelning för uppsättningen.
Som extra förstärkning på keyboard
och sång fanns Joel Forsbacka, full av energi och ett fint tillskott
till en annars stadig kvartett. Det är överlag väldigt svårt att
hitta negativa sidor av giget, förutom After Eights litenhet för
musiken i fråga, ljudmässigt och sittplatsmässigt. Detta var en
spelning man helt enkelt skulle vara på. ”17 churches” blev
definitivt en av favoriterna.
”In my town there are seventeen
churches
Seventeen, and not a place to stay
sane...”
För även om man kanske ser naiva
tonårstjejer skrika vid en första lyssning av ”Young” så är
det verkligen inte fråga om ytlig musik. Det om något fick jag på
klart under debutspelningen. Både musik- och textmässigt är detta
väldigt givande och mättande.
Granbackas texter är fenomenalt
underhållande och poetiska, med tankar han själv tänker just nu.
Det är kärlek, hat, religion, samhället, vänskap, drömmar,
nattliga sådana, och om att bli äldre. Upplevelser från livet
blandat med humor och starka åsikter.
- Till exempel låten ”Young” är som ett samtal med en person som är väldigt religiös och konservativ, och där jämförs mitt tankesätt med den personens.
Allen Ginsbergs dikt ”Howl” är
också en inspirationskälla, och det märks tydligt i Granbackas
vilja att lyfta fram de som är utanför, the underdog, minoriteter
och missförstådda medmänniskor. Frihetstänket är där, och
vackert är det.
Sågfors, Ödahl och Nordlund arbetar
för att stöda Granbackas låtidéer och de bygger fritt på med
sina instrument då bandet tillsammans gör låtarna till riktiga
Hispter Slayer-dängor. Sågfors är fri i sitt
gitarrexperimenterande och bjuder på dynamik och vackra landskap,
och Ödahls bas är tung men framåtdrivande. Nordlund berättar så
här om sitt budskap:
De är alltså klockrena helt igenom.
Jag avslutar som Hipster Slayer själva gjorde vid After Eight:
”Don't let anybody tell you
you're too old to dream...”
you're too old to dream...”
Alexandra Sandbäck
Jeppis Musa/Univocal Music
Jeppis Musa/Univocal Music
